Hoogleraar kräver förändring: dags för 'Slow Academia' på universitetet!

Hoogleraar kräver förändring: dags för 'Slow Academia' på universitetet!

Det pratas för närvarande mycket i den akademiska världen om idén om "Slow Academia". Albert Meijer, professor i offentlig innovation, gjorde en brådskande uppmaning till eftertanke i ett sensationellt LinkedIn-inlägg. Efter sitt sex månader långa sabbatsår återvände han motiverad, bara för att snabbt bli överväldigad av den dagliga arbetsbördan. E-postmeddelanden, möten och studentmanus att lösa fyllde hans dagar, vilket fick honom att ifrågasätta om detta verkligen är det tillstånd vi strävar efter i det akademiska livet. I hans inlägg fick idén om Slow Academia nästan 1 000 gilla-markeringar och många gillande kommentarer, vilket speglar behovet hos många inom högre utbildning att minska trycket och göra arbetet i den akademiska miljön hållbart. Han vill under inga omständigheter lansera ett nytt projekt, hävdar Meijer, för att undvika ytterligare press och hoppas att hans tankar ska uppmuntra beslutsfattare att tänka om sin ledarstil.

Men vad betyder Slow Academia egentligen? Termen är inte bara en uppmaning till mindre arbetsbelastning, utan också en uppmaning till mer djup och ett genomtänkt förhållningssätt till akademiskt arbete. Detta framhålls också av den nyligen publicerade specialnumret i tidskriften "Philosophy and Theory in Higher Education", som behandlar ämnet på ett komplext sätt. Samredigerad av Sean Sturm och Meijer själv, belyser utgåvan många aspekter av långsam akademi, från skapandet av ett reflekterande utrymme till omtänksamma, långsiktiga pedagogiska praktiker som går bortom den konventionella hastighetslogiken.

Uppsatser och diskussioner i ämnet

I detta specialnummer publiceras olika artiklar och essäer som behandlar ämnet. Här är några höjdpunkter:

• „The University is Slow/er“ – Eine Verteidigung der langsamen Akademie als Teil der Universitätsidentität.
• „Attuning to Absence in the Posthuman University“ – Diskussion über die Bedeutung lebendiger Zukunftsperspektiven.
• „Not at the Same Time“ – Ein Erforschen indigener und gegen-habilitatorischer Zeitlichkeiten.
• „Fostering Socially Just Care in Digital Communities“ – Schaffung von digitalen akademischen Gemeinschaften.
• „Unraveling Knowledge Systems“ – Thematisierung des tiefen Zuhörens in Kunst und Bildung.

Artikeln om Thesis Whisperer tar upp utmaningarna i den långsamma akademin genom att peka på de privilegier som ofta är nödvändiga för att lyckas i denna miljö. Medan idén om den långsamma akademin är ett lockande koncept för att undkomma vardagens tryck och krav, kvarstår frågan om vem som har råd med denna lyx. Kritiker varnar för att principerna om långsamhet ofta vilar på axlarna av mindre privilegierade akademiska medlemmar som känner sig tvungna att möta kraven på snabb produktivitet.

Denna diskussion är av enorm betydelse för akademiska institutioners framtid. Kan Slow Academia vara ett svar på det aggressiva kulturella trycket inom högre utbildning? Både förespråkare och kritiker inser att en balans måste göras mellan kvalitet och kvantitet för att skapa en hållbar och stödjande akademisk miljö där både unga forskare och etablerade professorer kan trivas.

Att reflektera över Slow Academia kan inte bara förändra den akademiska kulturen utan också omdefiniera grundläggande värderingar inom högre utbildning. Frågan är om universitetsledare är villiga att ta denna väg och initiera verkliga förändringar för ett mer harmoniskt akademiskt liv. Akademins framtid kan kanske ivrigt vänta på den långsamma, medvetna resan snarare än att förbli instängd i dagens rasande takt.