Kantgruppsupplopp i München: Uppror för inkludering och självbestämmande!

Kantgruppsupplopp i München: Uppror för inkludering och självbestämmande!

På lördagseftermiddagen förvandlades Marienplatz i München till ett skede av självbestämmande och motstånd. ”Fringe group riot” – det var mottot för detta evenemang, som samlade flera hundra personer och arrangerades av en engagerad grupp som lyfter rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar i förgrunden. Patricia Koller, arrangören, gjorde ingenting med halvor. Hon kämpade sig fram till scenen med sin elektriska rullstol och sa: "Vi vill inte ha medlidande, vi vill inte fråga längre, vi är uppror!" skrek hon in i mikrofonen och uttryckte sitt obehag med de rådande sociala och politiska förhållandena.

Evenemanget, som bjöd på musikunderhållning med en trumgrupp och DJ GeorgiaG, erbjöd även utrymme för personliga rapporter från de drabbade. I sitt tal upprepade Koller de centrala teman: självbestämt boende, delaktighet och tillgänglighet. Deras kritik riktades inte bara mot sociala barriärer, utan också mot regeringen och de planerade nedskärningarna av tjänsterna för personer med funktionsnedsättning. Många deltagare såg dessa nedskärningar som ett steg bakåt i lika deltagande.

Rättslig ram

Ett viktigt ögonblick av evenemanget var uppmaningen till ett fullständigt genomförande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (UN CRPD), som antogs 2006 och vars mål kunde beskrivas som försenade. Detta är ett viktigt internationellt dokument som garanterar garanterade rättigheter till cirka 1 miljard människor med funktionshinder världen över, inklusive tillgång till utbildning och ett samhälle utan hinder. Tyskland undertecknade konventionen den 30 mars 2007 och den trädde i kraft här i landet den 26 mars 2009. Detta initierade ett tydligt paradigmskifte inom handikapppolitiken – bort från en bristfällig medicinsk förståelse mot ett människorättssyn som särskilt syftar till att förverkliga mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Den federala regeringen har också lanserat en nationell handlingsplan för att säkerställa lika möjligheter i utbildning och arbete och för att möjliggöra ett självbestämt deltagande. Den associerade kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning inrättades för att regelbundet granska efterlevnaden av avtalet. Men som de senaste händelserna redan har visat finns det fortfarande gott om utrymme för förbättringar i genomförandet, så kraven från Patricia Koller och Katrin Langensiepen, nuvarande ledamöter av Europaparlamentet för de gröna, är bara alltför förståeliga.

En vädjan om lika möjligheter

I grund och botten handlar det om att personer med funktionsnedsättning erkänns som bärare av mänskliga rättigheter. Staten har en skyldighet att respektera, garantera och skydda dessa rättigheter. Den centrala frågan kvarstår: Är vi som samhälle beredda att vidta nödvändiga åtgärder för att skapa ett verkligt inkluderande samhälle? Det är fortfarande mycket arbete framför oss. FN:s CRPD och dess genomförande måste inte bara bli en självklarhet i juridik, utan även i samhället som helhet.

Vart det faktiskt tar vägen återstår att se. Men en sak är säker: rösterna från personer med funktionsnedsättning kommer inte längre att ignoreras.

För ytterligare information om FN:s CRPD och dess inflytande på handikapppolitiken i Tyskland, se rapporterna från Sydtyska tidningen, BMAS och Institutet för mänskliga rättigheter.